Det finns ett ljus som är från andevärlden, ett ljus som kommer som en pil rätt in i människor hjärtan. Det öppnas när vår kropp blir använd som ett nålsöga. Ljuset kan inte öppna människor hjärtan om det inte blir så fokuserat och koncentrerat att människan faller omkull när det kommer. Den som kan ta emot det ljuset har öppnat och rensat ut allt vad gammalt är och blir en kanal för det som människan behöver nu på denna jord för att till slut kunna vakna. Den människan ser det ljuset från sin kropp. Inget annat är möjligt. Kroppssurfare kan se det ljuset redan från början av sitt liv och de vet tidigt vad deras resa kommer att bli för att kunna ta emot det ljuset. Med tyvärr ägnar de först en stor del av sitt vuxna liv för att kämpa emot det ljuset. Troligen för att de vet att det kommer att kräva att de väljer bort allt som står i vägen och att de väljer till det som andra människor är så rädda för. Tack och lov kan de se allt, särskilt andra människors projektioner och deras fortsatt väg i detta liv. Med det kan de inget göra mer än att sörja och lämna dem som stoppar dem genom att dra in dem i sin egen intrassling. De kan inte heller bestämma till vem och för vad pilen ljus ska komma. Det händer alltid i det som det ska och då är hon beredd.

Kroppssurfarens väg

Nu är det dags för denna väg kära kroppsurfare. Livet har bara en väg nu älskade du. Den vägen är inte med många, men desto helare för moder jord. Det är din tid nu att acceptera allt precis som det är. Det är dags att välja din väg för att kunna ta emot detta ljus som går som en pil in i människor hjärtan. Det ljuset går till moder jord men måste först igenom människan. Det är därför hon är här just nu, som kroppsurfare. Hon talar med människor på ett symboliskt sätt och i gåtor. Hon kan tala med allt levande men också det som är dött. Hon kan hela platser samtidigt som hon öppnar för att människor ska kunna hela sig själva för att de ska kunna höja frekvensen för kollektivet. Varje arbete öppnar det kollektiva medvetandet och förändrar för hela kollektivet. Ibland är det farligt att säga sanningen, särskilt om alla blir rädda. De öppnas för anklagan och dömande men också för feghet hos den som inte vågar stå upp för sanningen. I det finns inget mer att göra för henne och då hon vet vad hennes väg är. Hon försöker inte bevisa något, allt kommer bara att användas mot henne hos dem som inte vill se sig själv i sitt mörker. De ger sig på dem som lever sitt ljus för att kunna ta emot pilens ljus. Det vet kroppssurfaren allt om för hon föddes in i en familj med mycket mörker där hon var tvungen att gömma ditt ljus. Hon har gömt det tills den dag hon är bredd att riskera allt för att följa detta ljus. Halvmesyrer räddar inte världen nej i detta måste hon vara bredd att riskera allt. Hon kommer att lära sig att se dem som vill hämnas sin historia. De är farligast!  De är livrädda för sitt eget ljus som de en gång fick gömma. I stället försöker de dra kroppsurfaren ned i sitt mörkret eller bara kopiera henne för att försöka komma undan sitt eget ljus. I bästa fall så går de bara.

Ja, du vet vad du behöver göra om de inte går. När vi får hjälp att möta platser av ljus för att göra allt helt vet vi att vi är på rätt väg. Då kan vi inte stanna med den som inte väljer resan hem till sitt ljus”

Jag är en vandrare och kommer så att vara resten av mitt liv. Det är att vara närvarande i varje litet steg jag tar och vara väldigt aktsam så jag inte lämnar min stig. Precis som för andra människor så kan mina gamla överlevnadsmönster få mig att lämna denna sig. Det sker alltmer sällan nu när jag också alltmer kan se mina nästa steg. När foten är i luften vet jag om det är här jag ska sätta min fot. Annars tar jag varsamt tillbaka min fot. Ibland tar det en stund och då är jag alltid vilse och vet att till slut stödjer livet mig tillbaka. När jag sätter min fot där jag ska väntar alltid något nytt. Allt är nytt nu, inget annat är möjligt. Det är det liv jag väljer att leva varje dag. Men egentligen är inget nytt, det finns bara i andra dimensioner och tidzoner som vi är här för att öppna. När vi ger får vi ta emot alltmer från dessa dimensioner och tidszoner. Jag är här för ett ge, men bara till dem om inte försöker att ta. Alla människor måste först lära sig att ge innan de kan få ta emot. Det är genom att jag gett i hela mitt liv som jag är där jag är. Jag ger i det tysta genom att göra mig hel så att den andra människan kan bli hel. Det är också så jag blir använd kollektivt nu för platser och folk. (Läs mer i föregående blogg). Det är inget stort jag gör utan mycket litet som kan bli stort på sikt. Jag är djupt tacksam för den jag är i dag. För mig är det inget speciellt alls, det är bara min väg precis som alla andra har sin väg. Vi människor är inte alls särskilt speciella, vi har bara olika uppdrag. För mig är familjen livsviktig och med dem har jag samma relation. Vi är också på resa tillsammans för att öppna för ljuset. Barnbarnen visar vägen för oss. De är här på ett uppdrag som jag inte kommer att få se men jag kommer att stödja dem allt jag kan på deras väg.

”Allt är nytt nu om vi väljer att lära oss att leva med det som är. Sanningen bara är. Den är äkta. Då känns det lätt. Det som känns svårt är det som står i vägen för sanningen. När du hittar sanningen, kommer du att veta. Du kommer att känna dig sedd, du kommer att känna att du speglas tillbaka till dig själv när du upptäcker skuggan av ditt eget hjärta hos en annan människa. Långsamt, genom att älska rätt människor, kommer du att inse att de människor som är menade för dig i denna värld inte kommer att tömma dig, döma dig eller lämna dig med en känsla av att du är svår att älska. De kan säga sanningen men i det finns inget dömande. Sakta kommer du att inse att du inte behöver romantisera saker i livet. Kärlek är aldrig en romans eller en kamp. Den är bara där. Det är du som sårar dig, aldrig kärleken. Sakta lär du dig hur du lägger ner all kamp, hur du lämnar dem som bara dränerar dig. Sakta lär du dig att du inte kan tvinga någon att älska dig eller låta någon annan tvinga dig att älska dig. Sakta lär du dig att hämnd aldrig är en väg, det är bara ditt kränkta jag som försöker ta tillbaka den energi som du lagt på den människan. Du kan inte älska någon in i deras potential. Du kan bara älska dig i din potential. Du kan inte be dem hålla dig om de inte är kan hålla sig själva. Du måste släppa dem som inte kan hålla och älska sig själva. Du måste fokusera på de människor i ditt liv som tar dig hem till dig själv. Du måste fokusera på dem och ära dem. Du behöver alltid skapa en balans med dem. För du vet också att de som kommer i din väg som ska ta dig hem kommer att skapa en balans med dig. Finns inte den balansen kan ni inte stödja varandra hem. Det lugn som finns i dem som är där för att stödja dig som du också måste stödja hem finns också i dig.”

Dödens ögonblick tar oss hem

I ögonblick då vi är nära döden är vi som närmast livet. Kan vi då hålla livet öppnas det magiska ljuset. Det ljuset är en kraft som tar oss i besittning när vi kan öppna vårt hjärta och ständigt göra nya val. I det kommer vi att lära oss vad livet är och släppa taget om allt som inte är väsentligt längre. Vad är det du håller så hårt i ditt liv som du inte kan släppa taget om? Vad har det med livet och döden att göra? Är det ditt eller är det något du håller för någon annan. Vad känner du, vilka kroppsensationer har du, vilka beteenden har du, vilka inre bilder har du när du är med detta som du håller? Vad tror du att det har för mening? Skapa dig en inre bild där du föreställer dig att du släpper taget om detta som du håller så hårt. Vad vill visa sig? Är du rädd eller känner du en längtan till detta som stiger fram bortom det du håller så hårt. När du släpper taget kommer du att veta vad hälsa är.

Hälsa kommer med valet av livet. Hälsa kommer med reglering och resilience. Hälsa kommer med att du kan stoppa dig och alla andra som går över dina gränser. Det är när du inte kan stoppa dig som du traumatiserar dig. Hälsa kommer med vårdande också de mest ”ruttna delarna” av dig. Hälsa kommer med givande. Girighet skapar ohälsa. Hälsa kommer med relationer som kan följa dig hem och som du följer hem. Hälsa kommer med balans. Hälsa kommer med förmågan att ära var du kommer ifrån och öppna för vart du är på väg. Hälsa kommer med gåvan av allt du fått av din familj, både det du som smärtar och det som ger glädje. Hälsa kommer med förmågan att ära både livet och döden och allt som finns där.

En dag mitt i sommaren vandrade jag på Nordkoster. Jag hade fått reda på att där fanns en lagun där man kunde bada mitt i det magiska havet utan att dras ut med vågorna. Helt plötsligt när jag vandrar alldeles i närheten står där en kvinna och tittar ut över havet. Hennes blick söker något. När jag kommer nära vänder hon sig till mig och säger: vet du det är en lagun här dit ska du gå. Jag frågar om vägen och hon svarar: följ bara ditt inre så hittar du. Jag gör så och förundras denna kvinna och när jag närmar mig lagunen får jag en uppenbarelse. Jag möter en massa själar som är där för att döpas. Jag står och ser på ceremonin och då vet jag att jag är i annan tid. I mötet med alla själar som lät sig döpas av havet mötte jag mig själv för igen på ett helt nytt sätt. Döden var närvarande i detta ögon blick. Jag såg och jag bevittnade. Det var inget vanligt dop av kyrklig börd nej det var före den tiden. Det var ett dop till havets gud som skulle skydda från katastrofer. Jag står där en stund och så går jag vidare. Djupt in i mitt hjärta kommer både förgången tid och framtida tid i nuets mitt. Jag förstår då att jag lever båda just nu och så förvinner de och kommer aldrig mer igen. Den förgångna tiden av dopet får mig att senare döpas av havet i en vik i Kungälvs vackra Marstrand. Den förgångna tiden var också en hel annan innebörd för den själ som tog mig i besittning för tjugo år sedan när jag var på samma plats utan att veta om lagunen. Då sökte jag för första gången en shaman som hjälpte denna själ till andra sidan. Det var mitt första möte med en död själ, trodde jag. Idag vet jag att jag har haft den gåvan att också se döda själar, att tala till dem både i förgången och framtida tid. Det jag lärt mig under dessa tjugo år är följa en själ som lever i en kropp här och nu hem. Att komma hem är att nå sitt ursprung, i begynnelsen. Det innebär att den själen levt många liv och lever många liv för att komma på resan hem. Hemma är i vår kropp just nu med vår själ men det är så mycket mer. Hemma är till det ursprung som själen vandrar till med många liv och många kroppar. När vi öppnar för gåvan att kunna leva med vår själ i många liv i detta liv är vi på den resan. Då behöver vi inte dö den fysiska döden innan vi kan öppna för ett nytt liv. Vi kan dö och återfödas i samma ögonblick. Den version av oss som vi levt tills den dagen dör och först då kan vi öppna för en annan version av oss. När jag står där så vet jag helt plötsligt att kvinnan jag mötte som stod och såg ut över havet är en annan version av mig.  Jag ser henne i mitt inre och jag vet att hon är mitt nästa liv nu. Hon som står och ser ut över havet till alla själar som valt att den vägen vandra. Jag vet att allt jag gör nu är tillsammans med många själar både levande och döda i allt jag gör.

Allt är nytt nu inget annat är kvar längre. Många gånger har jag sagt det i mitt liv och nu är jag där igen efter Koster. Det ger mig mening. Jag lär mig sakta att bli hållen för att kunna flyga på helt nytt sätt. För att klara det måste jag vara djupt grundad annars faller jag.

Jag har denna sommar fått gåva av att följa tre själar hem och det lyckligaste av allt att dessa tre också följt min själ hem. Inget av det hade varit möjligt om ja inte lärt mig att öppna många  själars stöd kollektivt. Vad menar jag då? Vi har tillsammans tagit oss igenom den version av oss själva som vi behövde varandra för att göra färdigt. Det är därför jag kallar alla dem jag möter nu som tvillingsjälar. Vi gör att jobb tillsammans för att komma hem. I det är vi inte ensamma utan hela universum och moder jord är med, men framför allt är själar med och stödjer oss. Det är dessa levande och döda själarna som tillsammans med oss skapar mirakel.

Vi bugar för varandra och vet att utan den andra människan och de själarna hade vi aldrig kommit hem i den versionen av oss själva. Det jag säger nu innebär att allt är nytt nu för tredje gången under denna sommar. Nu vilar jag efter denna tredje en händelse i min familj som jag aldrig kommer att glömma. Det var ett livets mirakel och öppnade för ett helt nytt öde för den det berörde. Jag tackar Gud för att jag innan detta datum fått lära mig att öppna för levande och döda själar på en kollektiv nivå. Jag tackar också Gud för att jag åkte hem från samernas land med en samisk trumma i början av sommaren. Jag tackar Gud för att jag vandrade på Koster och mötte henne som såg ut över havet. Det var värt allt! Inget är en slump i vilken ordning allt sker, nej inget är en slump i något. Hela familjen var med i det som skedde och många, många själar för att ett nytt öde skulle öppnas. Skapelsen var ett med allt.

Tacksamhet har inte ord

Så en morgon vaknar jag med en djup tacksamhet till min älskade svärmor. Så mycket kärlek. Jag är djupt rörd av att fått vara nära henne i mitt liv. Hon visade mig på ett djupt sätt vad kärlek är i sin djupa gudstro. Inte en enda gång hon lämnade detta fält. Ett minne kommer för mig. Jag var fly förbannad på hennes son och sade till henne vad är det för son du har som kan göra så. Hon såg på mig sa inget annat än; Ja, Marie ut med den din vrede, den behöver komma ut. När den så blev bekräftad kom sorgen och förtvivlan i stället och i den höll hon mig i sin famn. Inte en sekund hon gick in i det subjekt – händelse – som jag lade i hennes händer då för 32 år sedan. Nej hon såg med kärlek på vad jag behövde. Denna lilla kvinna, sjuksköterska och så omtyckt kunde vara mycket bestämd och tydlig i den kärlek hon höll. Vilken förebild hon blev för mig och vi följdes åt ända till hennes död. Jag vet idag att hennes kärlek också var det som tog mig tillbaka till min egen mor. Hon min älskade mor har också kärlek. Men hon hade svårt att visa den då hon bar så mycket skuld. Den bidrog jag också till när jag anklagade henne för att inte skyddat mig som barn. Idag är den skulden borta och kärleken är öppen rakt in i hjärtat emellan oss. Jag älskar verkligen denna kvinna idag också som människa inte bara som min mor. Jag är också djupt tacksam för att vi aldrig gav upp varandra utan fortsatte att jobba med vår relation så att vi kunde bryta igenom. Idag vet jag att det finns igen annan väg. Dömer vi våra föräldrar så dömer vi oss själva för de är och kommer alltid att vara en del av oss och vi av dem. Modern är också den som håller vårt högre syfte tills den dag vi tar emot detta. Min mamma gläds idag åt att jag gör det som för henne inte var möjligt förrän nu.

Den som inte fått äga sitt ljus   

Människor som växt upp utan möjligheten att äga sitt eget ljus, det som de måst gömma då det var så hotfullt, kan bara hitta detta ljus i ljuset. För mig är det en helt annan erfarenhet som tagit mig lång tid att välja som min sanning. Under många år som terapeut och senare i arbeten med energi fanns ett mantra som jag lärt mig också inifrån min egen kropp. Du kan bara hitta ditt ljus i mörkret, hur ska du annars se det ljuset. Och jag grävde i mitt mörker som att transformera det mörkret till ljus. Men samtidigt fanns hela tiden en värdering bakom allt som skedde och jag om allt längre från mina föräldrar. Idag vet jag att vägen hem tillbaka till och genom mina föräldrar. Vem är vi människor som kan ta oss rätten att värdera vad som är rätt och vad som är fel. Vi har ingen aning. Vägen hem kanske är just det som vi väljer bort som fel. Än svårare är det att se detta idag då både familjer och samhällen skapat normer som är osynliga för oss. Den enda vägen att se är från ljuset. Det magiska ljuset som jag också kallar kärlekskraften visar alltid vägen till sanningen. I takt med vår eget lärande och andliga utveckling förändras ständigt våra sanningar. Det som gällde igår gäller inte idag, svårt för den människa som vill ha kontroll.

Det tog mig lång tid att börja lita på mina sanningar som kom genom energi, inte förrän jag började lita på att jag kan se energi och öppna för andra dimensioner. Redan som barn kunde jag detta och idag är jag tacksam att jag under många år stängde av detta tills den dag jag var redo att öppna igen. Den svåraste utmaningen var att lära mig att också se ondska som energi. Den ser jag idag och idag vet jag också hur jag kan förlösa den. Ondska är bara förvrängd kärlek som om den möts på ett respektfullt sätt och tillförs ny energi åter kan ta sin form i kärlek. Det finns bara tre sätt att möta ondska: gå därifrån, kämpa med den och skifta energi. Det vanligaste idag är att vi kämpar med den och flyr, men det finns en annan väg. (I min bok har jag beskrivit detta. Detta är bok som du måste be om. Den är inte för alla.)

Om nu grävandet i mitt mörker hade sin tid så vill jag också säga att vi kan fastna där. Det finns oändligt mycket mörker på en individuell, familjesystemisk, samhällelig, kulturell och kollektiv nivå. Det ljus som öppnas för oss när vi transformerar vårt mörker är bara det vi kan kalla vårt sanna jag. I det blir vi mer grundade som den människa vi är i detta liv, men vi öppnar inte för det magiska ljuset som söker efter människor som kan kanalisera det till moder jord. För den uppgiften behöver vi vara i enhet med oss själva utan några inre blockeringar. För den uppgiften behöver vi våga säga sanningen, sanningen som inte kan värderas och ibland är hårresande. Den sanningen är bortom allt vad människan kan förstå och förklara. Det är mänskligheten som gäller nu. Det ljuset kommer från andevärlden och är som en pil igenom att nålsöga till mänskligheten. Det kommer sällan till en människa utan till många människor samtidigt som är i enhet med sig själva. När vi lär oss om det ljuset vet vi när något är på väg och gör oss beredda. I det läget har vi inget val. Det är nu vi ser att detta ljus bara kan komma när vi är i ljuset. Detta ljus söker sig till ljus.

Människor som går denna väg har djup kroppskontakt i varje steg de tar. Därför kallar jag dem kroppsurfare. De skannar sin kropp varje dag för att se att inget är blockerat. Känner de detta stannar de och öppnar space för det som ska öppna sig. De kan inte veta om denna blockering är hos dem och/eller hos hela mänskligheten. När de lärt sig att verka för det kollektiva medvetandet spelar det egentligen ingen roll, de gör bara ett arbete som den kanal de är. De har lärt sig att öppna space för det som ska ske oavsett om det är transformation eller övergångar. De öppnar för att skifta energi oavsett om det är för dem, andra eller hela kollektiv. Inget av detta kan de veta, bara att de ska öppna space.

För min del har det tagit lång tid att bestämma mig att gå denna väg till full. Min rädsla för ljuset har varit överväldigande. När jag var barn var det så förbjudit och jag kunde inte tala med någon om detta. Jag hade också flera transpersonella upplevelser som gjorde livrädd. Det enda jag vågade hålla fast vid var småfolket som jag mötte i skogen. Idag vet jag att den transpersonella upplevelse jag hade som sjuåring när jag mötte den ljusgestalt som jag idag vet är mitt ursprung fick mig att stänga andevärlden. De sista trettio åren har sakta tagit mig dit igen och idag har jag valt den vägen. När vi går denna väg måste vi göra det vi ska göra själva. Vi kan inte lära av andra människor men vi kan vara i sammanhang med andra människor. För min del aktar jag mig mycket noga att säga att jag vet sanningen. För det vet jag ej. Jag litar bara på det som kommer till och genom mig.

Jag samlar människor för att de ska ta sig hem och de som kommer är också dem som jag ska ta mig hem med. Jag öppnar för space så att de kan hitta sin väg till sitt sätt att verka och sin sanning. För det öppnar jag för energi och mitt bidrag blir att skifta denna energi när så behövs. Det är när energin skiftar som mirakel händer. Varje människa har sin egen teori att tillföra världen så att mänskligheten förändas. I det kan vi inte smalas i någon gemensam teori. Alltså, vi kan inte lära av andra. Det svåraste vi människor har är att släppa våra drömmar som är illuioner.                          

Illusionernas dilemma

Det är en skillnad på dröm och dröm. En del drömmar kommer från illusioner som vi sitter fast med som barn och dem håller vi så hårt att vi inte lever. Andra drömmar är de som öppnar vårt medvetande och de kommer från vårt ursprung. Det är drömmar som totalt tar oss bortom alla kontroll och bortom den vi är idag (den vi har skapar oss till att vara i vår personlighet, vårt ego). Dessa drömmar är här för att ta oss till vårt ursprung. Sakta lär vi oss att se skillnad mellan lycka och kärlek. Då kan vi älska de mest olyckliga ögonblick. Det intressanta är att vi många gånger också möter dessa drömmar som barn. De kommer aldrig från tankekonstruktioner utan de är där bortom vad vi kan förstå.

Dessa drömmar kommer alltid från ljuset, det ljus som vi också kan kalla kärlekskraften. Det är därför de ligger så nära döden. Vi vet då också att något måste dö för att vi ska kunna följa dem. När det kommer ställer vi oss ofta frågan: Är detta jag? Svaret är enkelt: ja, men det är ingen jag känner ännu. Allt är nytt. Det är nu vårt medvetande börjar att expandera i vår själs fält som är oändligt mycket större än det ”jag” som vi lever just nu. Ett sätt att hjälpa oss människor i denna process är att se allt som energi och öppna för kontakten med moder jord. Där kan vi lära oss att flytta energi precis som vi kan göra inne i vår kropp. Det är därför jag älskar det arbete jag gör och kommer att göra, för det är energin som gör jobbet. Mitt jobb är bara att vara i enhet och därmed kan jag skifta energi.

”När barkbåtarna kom till liv öppnades en dröm som jag gömde som barn då den var överväldigande. Nu är den här och jag lever den: att låta mig bli förd dit båten för mig, utan kontroll och med ett öppet hjärta för vad som än händer. Som jag satt där som barn med mina barkbåtar och drömde att de skulle ta mig till en annan värld. Ni gör de det. Jag är idag öppen för andevärlden igen och tar emot det ljus som till slut kommer att förändra allt när tillräckligt många människor gör detta. Min älskade far kommer för mitt inre seende. Idag är jag djupt tacksam för den kärlek han kunde ge mig helt villkorslöst. Jag har också försonats med hans andra sida som handlade om övergrepp. I det har jag förlåtit både mig själva och andra i de strategier som skapats ur dessa övergrepp. När jag fick stöd i att driva ut den energi som kommit med förövaren som våldtog min farmor och som sedan blev min fars far ändrades allt. Tack och lov kom en annan man i min fars och mitt liv. Han höll dock denna hemlighet för min farmor tills den dag hon berättade. Tyvärr stod den hemligheten i vägen för relationen med min far men aldrig för relationen med mig. Jag är djupt tacksam för att just min far blev min far. Egentligen var det han som lärde mig allt om en annan värld som jag dock stängde av till jag kunde öppna igen. Idag är han med mig från andevärlden min far. Då och då ger han mig en uppgift.”

En ny tid med ett nytt program

Nu öppnas en ny tid och för mig är allt totalt nytt i det som jag skriver och förmedlar till världen. Jag har fått uppdraget att starta ett tvåårigt program. Det är en stor möjlighet att bli hållen i det som kommer att hända de kommande två åren. För mänskligheten innebär det att nytt program (ett nytt sätt att kunna leva livet) kommer att öppnas på en kollektiv nivå. Vägen dit är mycket smärtsam för många människor. Detta tvååriga utvecklingsprogram är en öppning till nya möjligheter och att kunna vara där när smärtan blir för stor. Det är inte på något sätt samma program som de tidigare sex utvecklingsprogrammen som jag haft de sista sex åren. Detta program ska ses som en fortsättning. Det vänder sig till dig som har tagit dig igenom en stor del av ditt mörker (din historia) för att du ska kunna leva från ljuset i de kommande steg som du tar. Att ta emot den magiska ljuset sker från vårt ljus. I det finns inget av vad mänskligheten hittills har skapat som sant. Det är att öppna för att allt är energi i varje steg vi tar. Det är ett följa den ljusgestalt i oss som är vårt ursprung. Det är att vara en kanal. Det öppnar en inre frid och i det ser vi att allt redan är här. Inget finns att sträva efter.

Jag har fått allt! Ett helt fantastiskt liv, en förmåga att hela mig själv, mod, intuition, tillit, glädje, fantastiska relationer, ett vackert hus, en energihund, förmåga att se det som är bortom vad vi kan förstå och förklara, förmåga att se energi och ett arbete som ger mig mening osv. Jag har tagit mig igenom rädsla för mitt ljus och min kraft, öppnat för att bli använd i det som ska ske, ser på livet med förundran och låter mig bli överraskad varje dag. Om jag faller reser jag mig snart igen och det har gjort om och om igen. Om jag skulle dö nu har jag inget som jag kommer att känna som ogjort och på något sätt ångra. Jag kommer dock att sakna möjligheten att få se mina barnbarn växa upp och kanske få möta barnbarns barn. Lever jag länge till vet jag dock att jag kommer att möta ännu fler lärdomar och utmaningar. Men de känner jag inte till ännu. Det enda jag lever nu är tacksamhet. Halleluja kanske du säger nu för det säger jag och så sjunger jag Leonard Cohens sång Halleluja. Jag vet att jag har mer att ge i detta liv. Vi får se vad.

Göteborg den 18 augusti 2022

Ingrid Marie Fridolf