Min resa genom livet kan beskrivas i orden: ”Min själ är inte till salu”. Om vi ger bort vår själ har vi ingen möjlighet till transformation, då det är själen som transformeras för att vi ska öppna en ny personlighet. Inte heller kan vi vara i kontakt med den kollektiva själen, då det är vår egen själ som visar oss vägen till det kollektiva medvetandet och de universella lagarna. Därför har vägen hem för mig varit lång. Den resan sker med stöd av vår inre läromästare som jag också kallar vårt hjärtas själv, den läromästaren som leder vår själ hem till vårt ursprung. Den resan öppnas genom själens resa till nya versioner att hämta hem. För mig har det varit ett intensivt arbete under trettio är för att jag till slut skulle bryta igenom till mitt ursprung. När jag ser tillbaka innebär det transformation på transformation. I det har delar av min själ som jag inte vågat följa fått ta plats. Min uppgift var att i detta växa till en ny personlighet för att ta mig igenom den överlevnadsstruktur som skapats ur de trauman jag kom med och fick i detta liv. Det sista jag gjort är att möta ondskans kraft för att kunna hela den sista pusselbiten i mina trauman. Att jag så gjorde visste jag inte förrän efteråt. Nu är jag fri hela min historia. Idag är allt vägledning och därför går jag med myrsteg på min stig för att kunna vara närvarande i varje steg jag tar. Livet är så vackert hur det guidat mig för att komma till den plats där jag kunde vandra med min själs och mitt inre barns väg till mitt ursprung. Det har öppnat vägen till det kollektiva medvetandet. Det gör också att jag då och då drar mig undan världen för att kunna integrera allt. Var jag än är så sker ett arbete tillsammans med andra människor. Ibland förstår jag vad som sker och i andra situationer först långt efteråt. Barnet i mig är med mig varje dag och det är inte mycket som kan trigga mig. När vi brutit igenom våra försvar har vi inget att försvara längre och kan då leva naken från vår själ. 

Tidigt i mitt liv var jag en ledare. Det känns mycket länge sedan. Jag gjorde karriär som chef, ledare, forskare och konsult. Resan bröts när jag öppnade vägen till ett nytt sätt att se ledarskap, samarbete och samskapande. Jag verkade sedan i mellanrummet mellan organisationer, olika samhällssektorer och olika nivåer i samhället. Det var här det systemiska perspektivet öppnades. Men min syn på ledarskap skulle totalt ändrats många fler gånger i mitt yrkesliv och idag låter jag mig bli ledd av min inre läromästare och sällan av andra människor. Jag har heller inget behov av att leda andra människor. Jag är en fri empatisk själ med mycket visdom. Visdom förvärvar vi ur vår egen resa hem till vårt ursprung. Tidigt i mitt liv förstod jag att jag hade gåvor som inte passade in i det liv jag kom att leva och en dag öppnades allt igen. För att bryta igenom behövde jag möta mig själv i tre stora kriser.    

Alla mina perspektiv skiftade och jag började leva

Hela mitt liv föll samman i livskris för 30 år sedan. Min personlighet började lösas upp för att sakta ändra form. Där och då frågande jag mig för första gången: VEM ÄR JAG? Överlevnadsmönstret blev synligt och det öppnade en lång smärtsam och gudomlig resa. En resa igenom fyra längre terapiutbildningar under åtta år, som fick mig än tydligare att se livet från min kropp. Nu efteråt förstår jag mitt val: först Psykosyntes om transpersonell terapi, sedan Identity oriented Psychotrauma och Somatic experiencing om kropp, hjärna och hjärta samt slutligen Reconstructive om energi och ursprung. Mitt i allt detta utbildade jag mig också i Systemiska konstellationer. Varje utbildning var i första hand för mig själv för att sedan öppna för att kunna ta emot individer och grupper. Psykosyntesen gav mig en helhet som kunde ta mig än mer ned i kroppen genom IoPT och SE för att kunna öppna upp för att allt är energi genom Reconstructive. Genom energi kan vi skapa enhet. Systemiska konstellationer kunde tydligast visa mig vägen till mitt fält, det själsliga fält som är en förutsättning för att kunna möta allt ursprung. Efter jag lämnat alla dessa teorier i respekt och vördnad till dem som skapat dem, öppnades den väg som skulle ta mig till mitt ursprung: Hon som verkar mellan himmel och jord.  

Själen hade kallat på mig många gånger innan jag till slut släppte allt för att börja lyssna. I en nära-döden-upplevelse mötte jag för första gången den ljusgestalt som jag senare skulle förstå var jag i mitt ursprung. Den ljusgestalten hade mycket omedvetet hållit mig genom livet från den dag jag stängde dörren till hela min historia när jag var sju år. Jag har mött många lärare i mitt liv, men få läromästare. Det är ingen slump vilken läromästare som kommer i vår väg, för att vi ska öppna vår egen. Själv har jag haft två läromästare som följt mig en bit på min väg. De har varit tillräckligt modiga att utmana mig för att jag ska ta mig till min livsuppgift. Jag är djupt tacksam för båda dess kvinnor och den mycket personliga relation som skapades. Idag kallar jag dem båda shamaner. Den vägen tog mig till flera delar av världen. För mig fanns inget annan sätt, för att jag skulle kunna bryta igenom och transformera min historia. 

Så en dag var sökandet till slut. Jag började följa bara min väg i mig. Det öppnade det jag kallar den  shamanska vägen och mötet med ursprungsfolket var helt avgörande. Det öppnade min inre läromästare och en resa allt närmare den jag är i mitt ursprung. Nu kunde jag inte längre följa någon annan utan bara min inre läromästare som guidade mig i varje steg. Allt jag tidigare i livet gjort och alla utbildningar jag gått fick allt mindre betydelse. Detta blev en resa i avlärningens tecken för att den som är jag skulle få ta plats.  

Den systemiska vägen fortsatte hela tiden verka än mer i mig och pockade på från den sanning som visade mig en ny väg. Varje människa har ett eget system och fält som de ska verka i världen med. Det är hennes livsstruktur och den öppnar för det som hon ska bidra med. Det är från den strukturen som hon tankar in till den kollektiva själen som håller livets källa och allt ursprung. Alla år som jag verkat i grupper som ledare, konsult, terapeut, lärare började få en mening och jag såg mönstret! Min förmåga att se helhet öppnar vägen till enhet! De åren öppnade mitt fält genom gruppens dynamik, inte gruppdynamik utan själslig dynamik. I alla arbeten var min och framförallt den kollektuva själen. När jag verkade i arbetet med att föränadra välfärden och i arbete med demokratiutveckling höll den kollektiva själen allt. Den delen av mitt liv fick nu helt plötsligt en mening! Då visste jag långt därinne att den inre resan aldrig blir färdig. Nu väntade ännu ett genombrott i mitt liv. 

Återigen skiftade alla mina perspektiv och hela min världsbild och mina trossystem förändrades 

Så en dag stod jag där med ett vidöppet hjärta och ett helt nytt liv. Också denna gång gick jag igenom en stor transformation, genom att förlora allt. Men jag blev fri, och en inre frid tog plats! Min tid som terapeut och lärare var till ända, också allt detta nu djupt integrerat inom mig. Nu såg jag mig inte längre som en yrkeskvinna utan mer som en läromästare som följde andra till sin läromästare. Denna förändring var totalt avgörande, inte bara för att mötas själ till själ med dem som valde att följa mig för en stund i sina liv. När vi möttes läromästare till läromästare var det inte längre jag som gjorde något, det var mitt fält, min energi och läromästare. Allt detta gjorde också att inget kunde projiceras på mig. Jag som Marie öppnade bara vägen för denna energi. Energin öppnade det magiska ljuset och i det var också jag en del i en grupps transformation. De kommande åren var som en ”ketchupeffekt”, liv efter liv tog plats på en resa tillbaka till mitt och allas ursprung.  

Det öppnades ett helt nytt sätt att arbeta som fick mig att ta människor till kärnan av dem själva, genom att förlora det de försökt vara för att komma närmare sitt ursprung utan att de förlorade fotfästet. Det betydde istället att de förlorade sina trossystem. Det betydde också att de fick möta och hämta hem de själsbitar som de ”splittrat” av i tidigare liv. Jag kallar det nya versioner av vår själ som vill ta plats. Jag öppnade alltmer av min själs fält och kom allt närmare den ljusgestalt och den energi som jag var på väg till. Min inre läromästare talade inte bara till mig, utan jag överlämnade mig också. Livet är magiskt när vi vågar överlämna oss! 

Först nu inser jag betydelsen av det en kvinna sade till mig för 40 år sedan, när jag var i början av mitt yrkesliv. Hon såg mitt ursprung! ”Du kastar dig alltid in i nya svarta hål”. Ja, det har jag gjort hela mitt liv och jag har levt! Varje hål har visat sig vara nytt liv! När vi lever den vägen, dör vi i det förflutna och lever i nuet. Jag har alltid hämtat kraft ur alla mina kriser och dödsupplevelser. De har successivt tagit mig ur mitt överlevnadsmönster och öppnat för mer ljus. Ni kastar jag mig inte in i svarta hål längre. Jag är mycket långsam och rör mig i den energi som mitt fält utgör. Ibland blir kontrasten till mitt gamla jag för andra i mitt liv för stor. Det skapar frustration hos andra. När jag så ännu en gång kom att skifta igen var det en hel del som lämnade eller som jag fick lämna. 

En tredje gång skiftade alla mina perspektiv allt öppnades för meningen med mitt liv. 

Tiden började bli alltmer begränsad och något i mig pockade på. Jag blev än mer tydlig i mina prioriteringar i och med vem, för vad och hur jag skulle jobba. En del av mig ville också sluta med allt och dra mig tillbaka. Men ack så jag bedrog mig. Det ville inte universum som puttade mig in i mitt ursprungssår igen och där mötte jag den sista pusselbiten från min historia. Jag fick möta ondskan och denna gång öppnades en helt ny energi som senare skulle ta mig till att verka utifrån en kollektiv nivå. Till vilka platsen jag än kom öppnades ett arbete. Jag började få allt fler inre bilder och syner om vad som skulle ske. Ännu en gång gav jag ett löfte om mina nästa steg i livet, mitt sjätte löfte till universum och moder jord. Nu var jag redo att lämna allt för att återknyta till den shamanska väg som en gång var mig given. Ljusbäraren fick också ta plats. Allt detta skedde utan att jag för en tum släppte kontakten med mina rötter och den jag är i mitt ursprung. Barnet i mig öppnade ett annat barn, det gyllene barnet som är det gudomligas och moder jords barn. Kärlekskraften tog mig i i besittning. Jag kallar också denna kraft: det magiska ljuset. Den kraften, som innehåller både mörker och ljus, är mycket större än oss människor och det är en energi som kan använda oss när vi är i helhet och enhet med oss själva. Det betyder att vi är i kontakt med vårt ursprung samtidigt som vi är i kontakt med vårt jordliga jag i vår skörhet och vördnad till livet. 

Ursprungssåren är lika gamla som vår själs resa och de håller oss också på jorden. När vi öppnar kontakten med den vi är i vårt ursprung som också är lika gammal som vår själs resa har vi öppnat alltmer av vårt andliga jag. Det är nu multisensoriska förmågor och övernaturliga gåvor får en mening. Vi kan nu ge dem en struktur och öppna det fält med den ursprungsenergi som detta ursprung är. På den resan är allt kollektivt. 

Vi tar oss igenom för att omvandla vårt jordliga jag och vi öppnar för att hämta hem vårt andliga jag och en dag förenas de. I varje steg vi tar bidrar vi till universum och moder jord. Den som tror att vi blir färdiga misstar sig, detta är oändligt. Det vi däremot kan bli färdiga med är vår historia i detta liv. Det betyder att vi behöver genomleva allt igen för att kunna göra allt på ett nytt sätt. För min del tog detta sextiofem år. I en evighet är det inte särskilt lång tid.  

Det finns så många olika verkligheter att möta bortom det som vi tror är det som är verkligheten  

Mina sätt att jobba och vara i livet förändrades nu. I stället för transformation mötte jag övergångar som innebar att allt skiftade genom att nya kopplingar kan ske. Det var ett mycket nära, lugnt och överlämnade arbete där jag var alldeles stilla. Det öppnade för de dimensioner och tidszoner som ville ta plats och genom det magiska ljuset. Jag började nu att möta kollektiva övergångar på platser dit jag kom och blev alltmer använd i det som skulle ske. Det fick mig också att se det jag aldrig sett förut. Allt är energi. Den meningen befriade mig från min tveksamhet av att jag kunde se energi långt innan den förkroppsligats. Fortfarande ville en del av mig stoppa mig och strypa denna energi. När insikten landade i mig att jag i grunden var rädd för att ondskan som energi skulle kunna ta över landade allt. Det tog mig till en djup lärdom om hur ondskan bara är förvrängd kärlek som kan lösas upp.

Inget arbete gör jag själv, alltid med en eller flera andra. Jag möter dem när jag vandrar på horisonten. Jag ser dem som ljuskäglor och vet när jag ska bli använd tillsammans med dem. I det har jag ett val att öppna för att bli använd denna gång eller be om att få vänta. På så sätt håller jag min kropp så att det inte blir för mycket. På nätterna öppnas hon i mig som rider om natten. Också då blir jag använd och får många gånger mycket tydliga insikter. Jag är klarvaken och gör det som det magiska ljuset använder mig till. Jag är djup förankrad på jorden när detta sker. För mig är det min ljusgestalt, mitt ursprung, som jag följer till det magiska ljuset och för mig är hon barnlik i mig. Genom min förundran, mitt experimenterande och sin lekfullhet öppnar hon nya dörrar. Det har också blivit allt tydigare och viktigare att begränsa hur mycket jag vill bli använd. För mig blir det därför allt tydligare att livet bara är ögonblick som öppnar allt som finns bakom alla illusioner som vi människor skapat.    

Tid är nu att bidra med våra gåvor till livet

Jag som tagit så lång tid på mig kunde nu se hur andra empatiska själar direkt kunde öppna sin kärna med stöd av gruppen och energin. Betydelsen av att vara läromästare fick en helt annan mening!  Jag är alltid en deltagare i det jag gör och är en i gruppen. Jag är en bland andra läromästare. Därför kan ingen följa mig. Idag har jag ingen som följer mig för första gången i mitt liv. När jag gör ett jobb med andra läromästare gör vi det vi ska tillsammans och sedan lämnar vi varandra. Det betyder att vi är i enhet och helhet med oss själva. Läromästaren har förenats med sin kärna genom vår själs resa hem till sitt ursprung. Det betyder att då står inte några sårade överlevnadsbarn i vägen för det som ska ske. I det ögonblicket är vi ett som det gyllene barnet som universum väntat på för att använda. Min och andras berättelser när de utgår från ett större perspektiv berör. För mig är det uppenbart att så berörs också ett helt samhälle. Idag tar livet mig till att verka på två sätt tillsammans med läromästaren för att göra ett arbete för det kollektiva medvetandet och med grupper som kommer för att öppna ett arbete i en mycket personlig resa. I båda dessa fall öppnar jag för det fält som skapar totalitet med allt från min väg till vår gemensamma källa. I det första perspektivet sker det i samskapande med en eller flera andra människor, i det andra perspektivet innebär det att mitt fält puttar en annan människa till sitt fält. Det kan vara människor som bara gått vilse för en stund eller står på kanten till att möta sitt ursprung. I det senare har jag också ett utvecklingsprogram för att lära ut hur vi kan stödja detta ”puttande”. Till det programmet välkomnar jag dem som vandrar med sin läromästare allt närmare sitt ursprung.

Livet flödar ur både mörker och ljus. Vad morgondagen visar vet jag ej. Kanske förändras allt igen och då är jag där. Vi kan inte styra livet, livet styr oss. Min visdom har jag utifrån det jag värkt fram, och allt som stannat i kroppen ur de vägar jag gått för att expandera min livsväg.  

Visionen är än tydligare nu! 

Vi är här för att öppna vårt fält så att vi kan delta i DEN STORA FOTVANDRINGEN som de shamaner och ljusbärare vi alla har förmåga att öppna för. Vi är här för att bidra med koncept som tar oss på den vägen till vår själs fält som kan landa i den kollektiva själen. I det är vi alla lika och våra egna läromästare! Ur det kan vi öppna för en helt ny ”struktur” till världen. Under många år har jag öppnat för att leda från mellanrummet, öppnat gruppens själ som är där långt före dess medlemmar, visat att trauma också är en gåva och öppnat energiarbete i en ny form. Det är först nu jag har kunnat se vad jag gjort i ett större perspektiv och ge det ett namn TOTALITY.