Allt som sker nu kommer att påverka vårt inre för allt fler människor. Det som öppnas tar oss hem. Att vara hemma är att vara hemma var vi än är i världen. Det är nu vi kan öppna för plats efter plats i sin helighet. Är du beredd att öppna din kanal för att ta emot ljuset, det ljus som du inte kan se med blotta ögat? Det finns en plats inne i dig som öppnar detta ljus när allt är rent och fritt. Den håller oss nu i en tid då det kommer att blåsa alltmer i mötet med det som människan gjort på denna jord. Det ljuset kommer som en pil igenom nålsögat för att kunna rikta sig precis till den plats som det ska för att göra allt som varit där heligt. Sakta tar människan sig nu till sådana platser, när hon är redo. Så finns det platser som skapar förödelse och dit går hon ej om hon kan se detta, utan sänder bara all sin kärlek till den platsen. Hon ber men kan ej hela dem. Det är för farligt. Där har i många miljoner år funnits joner som drar allt ned och det händer om och om igen. Men hoppet är inte ute! Ju närmare människan kommer med helandet av platser desto mer helar det arbetet också dessa platser med den energin. Hur och på vilket sätt kan hon aldrig veta.

Det enda hon vet är att varje plats har en tvilling som väntar på att den andra ska bli hel. Så är det också för människan. Hon har oändligt många tvillingsjälar som väntar på att hon ska bli hel för då öppnas också ett helande för den andra själen. Den resan pågår i all oändlighet och kräver en nära relation och mycket mod med varje tvillingsjäl hon möter.

Modet handlar om att hålla kärleken fri. Så fort det finns någon form av intrassling är kärleken ej fri och hindrar livets helande själ till själ. Det enda hon kan göra är att ta sig ur all intrassling. Lyckas hon ej nå fram när hon löst upp all sin del av denna intrassling behöver hon bryta för att hålla kärleken fri. Det hjälper henne att också kunna älska denna tvillingsjäl på distans. Kärleken kan nu åter flöda fritt. Det vackraste av allt är att kärleken då är än större till denna själ. När allt flödar fritt kan människan älska alla sina tvillingsjälar. Med dem har hon alltid ett jobb att göra. Det är därför de är här tillsammans. Det arbetet öppnar för hennes kärlek till allt och alla. Efter tillräckligt många möten med hennes tvillingsjälar öppnas så hennes ursprung, den som hon är från begynnelsen. Detta är inte samma sak som hennes sanna jag som vi också kallar vårt ursprung. människans sanna jag är den hon är bortom alla överlevnadsstrategier i detta liv. Det hon ska öppna för i detta liv. När hennes ursprung öppnas är det energi och hon kommer aldrig att nå det till fullo i detta liv, om hon inte är inne på sin sista resa. Det kan hon heller inte veta. Människans ursprung är begynnelsen och lika gammalt som hennes själs resa. Det ursprunget kommer att visa sig bit för bit genom alla hennes liv som hon levt och kommer att leva, inte som en personlighet utan som energi. När detta ursprung alltmer får ta plats är resan med detta livs personlighet slut och den människan kan börja att verka för moder jords platser i sitt helande. För det behöver hon kunna öppna för andevärlden, den vägen är alltid till andra dimensioner och tidszoner.

Lyssna på trummorna de talar och har talat sedan människan kom till denna jord. De talar från moder jords hjärta, som en stilla bris om vi lyssnar. Den kärleken som trummorna skapar finns bortom orden. Den kärleken är en kraft som öppnar för det magiska ljuset.

Tacksam

Jag är djupt tacksam att under en vecka vara med en av mina tvillingsjälar för att vi skulle göra helt det som stod emellan två folkslag på en plats alldeles nära Kiruna. Vi stannade där men var sedan tvungna att söka upp en annan plats för att göra vårt energiarbete. Den plats vi sökte var den andra platsens tvillingsjäl. Den platsen var alldeles nära Lapporten. Inte i den men nära. Där talade hon igen Ianna och hon visade vägen.

”God morgon vackra människa du som vet ditt syfte och vad du är här för att göra i detta liv för att fylla ditt arkiv. Det arkivet har människan med sig från tidernas begynnelse och det är till för att fyllas tills allt är fullt. När du ser det vet du att det är det som livet handlar om vackra människa. Då öppnar du för att allt ska bli fritt och att inget kan haka i dig mer. Det är därför du är tillgänglig. Det blir än tydligare för allt fler att människors världsbilder kommer att styra dem tills de ser sitt högre syfte. I det syftet är inget av allt de skapat i livet sant längre, nej inget. Det är en lång väg att vandra igenom många perspektiv och personligheter innan människan är där i sitt syfte. Då börjar en ny resa att överlämna sig till alla prövningar för att kunna fylla goda gärningar. Prövningarna kommer ur det hon är här för att göra med de gåvor som skapats ur smärtan av hennes historia. Hon är den enda som kan ändra sina inre bilder som står i vägen för de bilder som vill ta form. När människan ändra sina inre bilder helas också den plats hon befinner sig på. Därför behöver hon röra på sig och aldrig bara stanna på en enda plats. Till det får hon guidning som också öppnar hennes möjlighet att se.”

För att åka till denna plats fick jag guidning för länge sedan. Jag visste att jag skulle till Lappland för ett år sedan. Då öppnades fyra arbeten som förberedde mig att kunna öppna den kanal som handlar om de ursprungsfolk som lever där. Tillsammans med fyra andra tvillingsjälar öppnades för snapphanarna i bokskogarna i Skåne, för slaveriet i Tyresö, för havets offer på Rörö och för de ryska fångarna på Visingsö. Vart jag vände mig var allt om ett folk som levt för länge sedan. På varje plats mötte jag det som skulle ske tillsammans med en annan tvillingsjäl. Det var först då som jag insåg att alla mina resor med energiarbeten över världen också har öppnat för kollektiva övergångar på heliga platser. Ja, för mig är alla platser jag varit på heliga. Under hösten slutförde jag min bok som är mitt bokslut och min andliga resa till denna plats i mig. Den boken har tagit mig ut i världen på ett helt nytt sätt. Inget vet jag i något steg jag tar nu. Framtiden och historien finns där men förändras i varje litet steg jag tar. Det jag skriver nu kan få en helt annan mening bara om några dagar. Det är att leva i nuet.

Det som ligger bakom oss och det som ligger framför oss är inget alls i jämförelse med det som finns inom oss. När vi stannar där dras historien och framtiden till livets mitt och öppnar den kanal som tar oss till jordens mitt, till jordens hjärta. Vi kan då välja att gå djupare och djupare in i denna punkt av nuet. Det är då vi öppnar för evigheten och allt som är i många dimensioner och tidzoner. Det är nu vi kan bli använda när allt är fritt. Precis som fågeln slutar vi aldrig att sjunga vår sång och inte heller letar vi efter svaren.  

Guidningen är alltid där men vad den betyder vet vi ej

I januari blev så denna resa till Lappland tydlig men jag visste som alltid inte hur och varför. Guidningen kommer alltid efter hand. Nu efteråt så ser jag också att alla själsretreater jag haft under våren öppnat för denna resa. Också pilgrimsvandringen på Kinnekulle gjorde så. Till slut kom den sista guidningen att fråga en tvillingsjäl om hon ville åka med. Det var hon som skulle med för att vi skulle kunna bli använda för att öppna moder jords förenande kraft mellan två ursprungsfolk. Det var först möjligt när vi öppnade för en tvillingplats till den plats som skulle helas. På båda dessa platser hade offer skett mellan två olika folk. Den magiska platsen nära Lapporten var helig och kunde öppna för att göra också den andra platsen helig. Båda dessa folk satt fast och kunde inte ta sitt ansvar. Stoltheten och föraktet stod i vägen. När allt släppte var gåvan självklar till det ena folket som nu kommer att ta sitt ansvar. Nu när det andra folket kan ta emot. Gåvan med dess energi kom från ett annat ursprungsfolk i en annan världsdel och kläder nu en vacker hals i ett vackert hus. Dess energi öppnar för en annan världsbild och ett nytt avtryck i världen. Nu är cirkeln sluten och det ”lilla” skifte som skett kommer att öppna för förändring.

Vilka pusselbitar behövdes för att kunna sluta denna cirkel? Vägen öppnades först genom visionen om den stora fotvandringens tid. Där och då mötte jag min samiska kvinna i mig i den dikt jag skrev från tre gåvor som lades i min hand. Det betyder inte att jag på något sätt är same, nej men en samisk gammal kvinna har talat till mig från en annan dimension. Hon har varit med allt sedan det energiarbete jag var med i för tio år sedan. Där och då sjöng jag på samiska när hon tog mig i besittning. Hon dök upp igen så tydligt för ett år sedan bara så där och jag har alltid vetat att hon skulle komma igen. Precis så har det också varit med andra själar som talar genom mig. Där och då visste jag att den första delen av denna fotvandring skulle gå till norr. Ljuset kommer alltid att komma från norr. Det har vi alltid vetat.

Men först öppnades möjligheten att ta hand om den unga rebellen i oss människor. Den enda som kan göra det är den gamla kvinnan i oss i mötet med vårt inre barn. Vårt inre barn är livrädd för att vi ska fortsätta att överge henne tills den dag hon vet att så inte kommer att ske mer. Det är först då vi kan släppa vår inre rebell som den unga kvinnan skapat för att skydda sitt lilla barn. Hon visste inget annat men den gamla kvinna i oss vet: ingen kan gå sin egen väg nu. Allas vår väg är vår väg nu. DEN GAMLA KVINNAN I OSS BÄR BARNET OCH ALLA BARN PÅ DENNA JORD. HON ÄR VÄGEN TILL DET GYLLENE BARNET, DET BARN SOM ÄR VÅRT URSPRUNG. HON ÄR MODER JORDS OCH UNIVERSUMS BARN I SIN ENERGI. ALLT ÄR ENERGI INGET ANNAT I HENNE.

Det första steget på denna fotvandring öppnar för allt tydligare bilder om vad övergångarnas tid är. Den vägen innebär att moder jord guidar oss till den övergång som ska ske och den sker på hennes sätt med hennes gåvor. Vårt uppdrag är att låta oss bli använda i detta arbete som en kanal för universum. Vi vet inte hur utan att så bara sker. I det kan samhällsfolket förenas med ursprungsfolket av denna tid. Inget annat är möjligt för att vi ska kunna öppna för den nya tiden. För kroppsurfare betyder det att våga låta dessa två folk mötas inne i oss. I det finns ingen tradition att luta sig på, allt är nytt. Det är öppningen för att gammalt ska kunna helas.

Det öppnar den mystiska vägen där ingenting längre är givet. Allt vi trott på är inte längre möjligt att följa varken som enskild människa eller kollektiv. Allt är nytt! Det betyder att allt vi har lärt oss också blir nytt nu. Den vägen behöver tydliga gränser för att kärleken ska få sväva fritt. Alla band och intrasslingar hindrar den kärleken. Dessa gränser håller borta alla manipulation och invadering av andra krafter än den kärlekskraft som vill ta form. Ur det växer vår andra hälft som finns där och väntar för att vi ska öppna för det som vi ska bli använda i. Det är henne vi kan kalla vår tvillingsjäl precis så som moder jord lär oss när hon själv helar sina tvillingplatser. Men vår andra hälft är många på vår resa allteftersom vi tar oss till högre frekvenser. Vi kan säga att vi lever många liv i detta liv som öppnar för nya tvillingsjälar. Varje liv är en återfödelse som alltid föregåtts av en död. Något dör i oss, troligen vårt gamla personlighet.

Det är nu vi kan se att människan är här för att tillsammans med andra öppna nya kanaler så att ljuset kan komma åter. Människan är en varelse som har förmåga att öppna nya portaler i det liv som kommer att skapas på jorden nu. Moder jord är inget dött, hon lever och människan kan lära sig att tala till henne igen. Hon finns i varje litet löv, i varje litet djur och i allt.

”När du talar till henne vackra människa se om du kan låta bli att använda ditt språk eller någon annans. Lyssna bara för hon talar till dig på ett annat språk som du behöver lära dig att förstå. Sedan ska du översätta detta till ditt unika språk, inte det du lärt dig nej det språk som var ditt från begynnelsen. Moder jord har inte känslor och förnimmelser som du. Människan kan tänka, det gör inte moder jord. Hon öppnar för övergångar. Det är det människan ska lära sig nu med sitt ursprungsspråk. Det är ett språk bortom orden. Det är ett ljud eller en rörelse som bär. Det är först då människan kommer att förstå att hennes sår är heliga. Det är genom dem som hon kan hela och öppna för kanalisering i mötet med alla övergångar. Det öppnar för det livskontrakt för vilket här är här i detta liv just nu.”

Att hela platser och gammalt groll mellan olika folk är vägen nu. Det är folket som vi möter i den stora fotvandringens tid. Det är nu vi kan följa mänskligheten till sitt ursprung genom att förena alla folk inne i oss i mötet med evigheten. Det går inte om vi inte gjort färdigt vårt eget familjesystem. Det är vårt första jobb från evighetens punkt. I det arbetet finns inget intrasslat längre om vi går till livets kärna. I livets kärna är allt perfekt. Vi har det system vi ska ha för att växa i detta liv. Vi sitter fast i detta system precis som vi en gång skapade för oss att lära i detta liv. När allt blir fritt i livets kärna finns inget annat än kärlek och tacksamhet. Tacksamhet är så mycket större än kärleken, det är kärlekskraften. Den kraften är allt. Den kraften är det magiska ljuset

I det ögonblick som du bär den kraften ser du ut som en stjärna, lyser över molnen in i moder jords hjärta. Jag tror att vi har ansvaret för oss själva och andra att ta emot den universella kärlekskraften och det magiska ljuset. Det är vad vi älskar. Betänk att livet kan rinna bort i ett ögonblick. Vi behöver lära oss att fånga nuet. Det är inte alltid lätt men jag tror att det är bättre att leva livet i passion och göra många misstag än att ångra saker. Då säger någon att om du älskar kanske det kommer att skada någon annan? Jag svarar då att sann livsförändrande kärlek är att våga. Då riskerar vi allting. När du hittar den här kärleken kommer du att kämpa för den.

Den kärleken öppnar för livets och moder jords övergångar

Låt mig nu skriva om vandringen under en vecka i Lappland. I det arbetet öppnades för ett helande av två tvillingfolk, två tvillingplatser och två tvillingsjälar. Vi som vandrade tillsammans har så gjort i många liv före detta liv. Vi har båda tillhört dessa båda folken och var därför tillgängliga när energin tog oss i besittning. Denna resa gjorde det helt, platsen, folket och oss.

I moder jords namn böjer vi oss allra först för livet. Tack för att du öppnade dörren till det verkliga livet och för det som väntar nu. Vi gör oss redo för övergången. När två personer representerar två folkslag kan allt hända. När dessa folk kommer till fred inombords blir de ett. De bestiger berget även om de inte vågar. De öppnar sitt hjärta från platsen och för skönheten. De gråter tillsammans och öppnar för förlåtelse. Ingen, ingen kan då bryta dessa band. Det kommer att finnas där för alltid.

Vid zenit öppnades de två folkslagen vid livets mitt. Inget vi valde eller planerade, det valde oss. Friden tar så vid i de familjesystem som hindrat dessa båda folk att förenas. Det ena folket tog anden ur det andra folket och så kom de att hela livet skämmas för det de gjort. Men det andra folket som var helt vilsna öppnade till slut det första steget och smekte kinden på det folk som tog och därifrån kunde de förenas. Då öppnades portalen alltmer och helar för gått det som har stått i vägen för två olika folk.

Så skedde också för oss två tack vare att vi aldrig gav upp den inre resan. Det tidigare liv som vi är här för att hela tillsammans är nu fritt. Nu är det färdigt det vi kom hit för att göra tillsammans och som livet väntat på tills denna dag. Den lättnad och frihetskänsla det öppnat efter två dagar av intensivt arbete mitt i vår vandring i denna vackra magiska natur går inte att beskriva. Den portalen är nu öppen för alla som vill ta nya steg i att få ett folk att förenas med ett annat folk. I grunden är vi alla samma. Vi kan aldrig gömma oss bakom ett folk, en kultur, ett land eller en religion. Allt är samma.

När vi löses upp i mötet med ett helt folk är vi närmast moder jord och i det gudomliga hand. Vilan och friden tar vid. Det var här allt skulle ske i gränslandet som höll det som är så mycket större än vad vi någonsin kommer att förstå eller kunna förklara. Nu är vi tillgängliga på ett helt nytt sätt.

I det ögonblicket kan vi höra dig sjunga från berget. Du kallar på oss och viskar i vårt öra, kom och följ mig in till bergets kropp. Jag kommer att guida dig inuti. Vi öppnar våra hjärtan och lyssnar på berget som börjar gå framåt. Solen skiner över vårt huvud. Plötsligt är rösten klar och det sveper in i vårt hjärta, TACK. Jag börjar gråta helt ödmjukt och tittar på min vän och böjer mig för livet. Ännu en gång öppnar jag mitt hjärta och låter berget hålla mitt hjärta.

Ett nytt kapitel har öppnats i livets bok. I den boken samlas allt i detta liv som vi ska ta med oss när vi dör. Inte saker nej inte alls utan allt vi har tagit oss igenom och öppnat för andra att också kunna göra så. Om jag äter min halva smörgås och så ger jag den andra halvan till dig och du gör detsamma skiftar och möbleras allt om i våra kroppar och samtidigt hos ett helt folk. Det vackraste vi äger ska alltid byta plats och vandra vidare. Då kommer andra gåvor i vår famn från andra som gör detsamma. Vi sätter fötterna på helig mark nu var vi än är. Platsen i oss som öppnas är alltid kopplad till en plats därute. När tid är öppnas den platsen som vi ska följa och då finns aldrig tvekan. På alla platser är vi hemma, ja på alla platser som tid är att öppna inne och ute.

Denna vandring håller oss i andra dimensioner. I gränslandet mellan himmel och jord skiftar allt. Tid och rum öppnar för tidlöshetens ingenmansland där allt är. Ur det stiger livets nya dimensioner som är villkorslösa och ändå djupt ”komittande”. Det är livets paradoxer. Det vet vårt hjärta i sin tacksamhet. Vilken magisk resa det är om vi följer vägen dit livet bär oss. Tecknet var tydligt första dagen. Badet i en fjällsjö renande oss för att vi skulle kunna ta emot. Magin öppnade hjärtat så att kanalen blev fri. I midnattssolens ljus kommer så småfolket för att stödja vår vandring. Så kom vi fram och tog det stora steget. Molnen visade vägen till Lapporten och den samiska heliga offerplatsen i dess närhet. Till denna tvillingplats till Jukkasjärvi guidar oss moder jord i varje steg vi tog. Allt kunde förenas. Ingenting är separat allt är ett. Gudomligheten visar sig ur moder jords hjärta. Det är då vi kan se det vackra i sin enkelhet och renhet. Den platsen var det renaste och mjukaste jag känt. Fötterna stod på en mycket gammal sten hos ett mycket gammalt folk som fyllde våra kroppar med en ny energi. Det folket öppnade vägen till ett annat folk som till slut visade sig. Vi bugar och ler. Energin lyfter min arm och visar vägen till en ny plats bortom lapporten. Den platsen har inga rötter ännu som någon öppnat. Det är en ny plats med nya rötter. Nu är cirkeln sluten. Jag är evigt tacksam att få möta en av mina tvillingsjälar på denna vandring och att hon valde att möta mig. På detta sätt fick vi göra färdigt ännu en av livets övergångar. vi är också båda på en helt ny plats nu, var för sig och tillsammans. För det måste alltid kärleken vara fri.

Det är kärleken som bär

Jag känner mina mjuka konturer inne i mig och vet att kärleken, kärleken till livet är det som bär. Den kärleken måste vara fri och i mötet med andra människor kan den vara fri när den jag möter och jag är fria i vår relation. Går det ej kan kärleken flöda alltmer om jag är fri i vår icke-relation. Det är möjligt även om den andra människan fortfarande är intrasslad. Då flödar kärleken fritt för mig och kanske också för den andra människan när tid är. Jag lägger inte längre min världsbild på någon annan människa och den förändras ständigt i varje litet steg som jag tar. För det mesta är världsbilden ingenting, en väg som öppnar nya perspektiv då jag egentligen inte vet någonting. Jag följer utan att veta det som jag ska möta.

Ibland talar andra själar från andra dimensioner genom mig och då säger jag det jag ska säga utan att själv alltid förstå. Jag låter mina gamla värderingar få ta plats som kanske också ifrågasätter det jag säger. Jag ser på dem och undrar om de kommer att lösas upp nu med det som kommer genom din röst. Jag låter andra människor lägga sin världsbild på mig utan att kommentera eller säga något. Det är ju deras världsbild. Jag låter andra människor berätta om sig själva och kanske jag också säger att jag inte vet vem de är. Det är sant för jag vet ej att det jag ser om dem är det som ska visa sig i detta liv. Jag låter andra människor förklara sin världsbild för mig, också när de dömer mig. Jag ser på allt och undrar vad som kommer att lösas upp nu när allt blir sagt. Det är vägen till ingenting.

Jag ser på allt som sker nu och känner den andres känslor och smärta. Idag vet jag när känslor och smärta är mina, den andres och kollektiva. Ett helt liv har lärt mig att sortera precis som psyke fick hjälp av myrorna att sortera bomullen i uppdraget som Afrodite gav henne. Vem får jag då hjälp av? För mig är det min inre läromästare som öppnar min kanal, ett annat namn på mitt högre jag som håller mitt högre syfte till den dag jag möter mitt ursprung. Första gången jag såg henne, mitt ursprung blev jag rädd. Jag var bara sju år och det var alldeles omvälvande. Idag går jag hennes väg och jag är alltmer henne i allt jag är och gör. Det kan inte nog upprepas: Hon är ingen personlighet, hon är energi. Det är hon som kan se. Det är hon som kan göra ”readings” för andra människor. Det är hon som öppnat min kanal och öppnar kanaler nu med andra människor som hon puttar mig till.  När min kanalen är öppen kan jag ta emot det jag ska ta emot.

Andra själar kommer när jag har min kanal öppen från andra dimensioner. De är flera och jag möter dem när jag minst anar. Den sista var hon som kallar sig Ianna, hon som gick upp i en annan dimension i istidens rand. Men många röster har kommit före henne. Jag berättar om dem i min bok.  De kommer alldeles när de ska för att visa mig vägen till det jobb som ska öppnas.

Jag kallar det kanalisering men egentligen är allt kanalisering som öppnar för mänskligheten som är så ”lost”. Vi kommer att få möta många naturkatastrofer och personligt omvälvande händelser och möten i en nära framtid för att vi ska vakna. Det är bara förändring som gäller och allt som vi skapat är bara en imaginär för en trygghet som inte existerar. Vi behöver akta oss alla för att hålla något hårt, allt måste vara fritt.

Allt är andligt i allt på jorden inget annat är möjligt.                

” Låt dig inte förföras för en sekund vackra människa. Det är inte din väg och det är så många människor som vill förföra dig nu. Du kan bara stanna och se på dem och fundera vad vill du. Får du inget svar kan du fråga din vägledning.”

Svaret kom direkt för mig. Jag behöver möta två platser nu där jag varit en gång och mötte det jag då inte förstod. Idag väljer jag att fortfarande inte förstå för att kunna ta emot det som finns där och väntar. Det som väntar i ingenmansland. Den ena platsen är Koster och den andra Kungälv. Jag ger mig tid nu att besöka dessa platser med en djup tillförsikt. Mer om detta i en senare blogg.

Göteborg den 10 juli 2022

Ingrid Marie Fridolf